Ja, kära ni.

Nu sitter jag här. Vid mitt svarta & gamla skrivbord,  kollar ut över de vida slätterna genom mitt vidöppna fönster.

Tanken kan ibland slå mig hur fruktansvärt ensam man kan känna sig ibland. Ungefär som att man är helt ensam, ensam bland alla upp- och nervända idioter som finns här omkring. Men mitt i allt intalar jag mig själv om att så är verkligen inte fallet.

Jag är omringad av underbara människor och vänner.

Men min dag har varit bra, en runda på stan med Annie och sen avrundade jag min dag med Allsång på Skansen med en glass. Ska försöka gå och lägga mig i tid, imorgon bär det av till Falsterbo med Isabell.

Godnatt mina finisar!