Karolina Esbjörnsson

GRYM presentation från Sara Algotsson och Wega och resten av Svenska Landslaget dessa dagarna. Med en sån förberedelse, känsla och noggrannhet är nästintill ofattbar. Verkligen något som kräver sin ryttare med ett otroligt mod och målinriktning.

Men det är klart man blir lite bitter när man hör människor säga att ridsport inte är någon riktig os-gren, ingen sport eller inget "ansträngade"? För det första försöker jag inte bry mig, men det är svårt! För jag älskar mitt val av idrott och det är klart jag och alla andra hästnördar blir irriterande när fok påstår en massa strunt! För brukar man inte säga att man inte ska uttrycka sig om något förens man inte vet säkert?

För jag som ryttare VET att ridning inte är någon lek. Det är stora och kraftfulla djur vi har att göra med och man vet aldrig vad som kan hända. Det går inte bara att sitta upp på en häst och göra det Sara och Wega gjort. Det går inte att rida en teknikskt svår terrängbana på 6 km bara sådär. Det är så grymt mycket förberedelser precis som det är för en t.ex. friidrottare eller simmare. En häst kan inte hoppa stora hinder eller gå igenom ett dressyrprogram utan en välbyggd kropp OCH för att hästen ska kunna bli bra måste den ha en otroligt skicklig ryttare, men en enorm känsla, noggranhet och engagemang.

Så snälla ni, var glada för Saras skull istället och att vårt ridsportslandslag ser till att vi får några medajler i årets OS!

Så glad att jag har just dig Amanda. Vad som än händer vet jag om att du alltid står vid min sida och det är så jäkla skönt att veta att man har någon att luta sig mot när allt annat är upp och ner.

En kvällpromenad hand i hand med en del tårar och svåra besult.

Men jag somnade ändå med ett leende på läpparna för den sista jag tänkte på var dig

Tusen tankar i huvudet men ändå helt tom. Men livet går vidare, drar igång lite bra musik sen är jag redo för lite jobb! Snart är denna skit veckan slut och nästa vecka känns som den kan bli helt okej, Tomas Ledin, ledig hela helgen och mys med fina vänner!

If this is over, if this is the end
If you don’t wanna see my face again
Please just let me hold you
Let me hold you, one last time

Så sjukt förvirrad, vem ska man kunna lita på? Vem ska våga? Vem är redo för en förändring?

Ja, kära ni.

Nu sitter jag här. Vid mitt svarta & gamla skrivbord,  kollar ut över de vida slätterna genom mitt vidöppna fönster.

Tanken kan ibland slå mig hur fruktansvärt ensam man kan känna sig ibland. Ungefär som att man är helt ensam, ensam bland alla upp- och nervända idioter som finns här omkring. Men mitt i allt intalar jag mig själv om att så är verkligen inte fallet.

Jag är omringad av underbara människor och vänner.

Men min dag har varit bra, en runda på stan med Annie och sen avrundade jag min dag med Allsång på Skansen med en glass. Ska försöka gå och lägga mig i tid, imorgon bär det av till Falsterbo med Isabell.

Godnatt mina finisar! 

Ska man våga testa?
Sååååå jävla coolt!